S

Tänk som en dag kan bli ändå.
Bara för att mitt blodtryck kände för att leka lite idag... eller ta ledigt, jag vet inte vilket, så blev hela dagen konstig
Efter hela morgoninsidenten blev jag liggande i sängen till efter lunch. Min kropp var trött och mitt huvud sprängde. Men sen så vaknade allt till igen och jag kom igång.
Insåg sedan att tröttheten och huvudverken nog inte berodde på själva "nästan svimmningen" utan på min rädsla inför det. Jag var rädd... inte rädd för att svimma... det har jag gjort förr, inget nytt... men att svimma ensam, det har jag aldrig gjort. Det var det som skrämde mig. För att vakna efter en svimmning är inget kul alls, men då har jag haft människor omkring mig som tagot hand om mig. Tänk och vakna själv... inte kul alls.
Men nu, för att lugna alla oroliga föräldrar där hemma...
Jag mår bra...
mitt största problem just nu är något helt annat
De arbetar med spårvagnsspåren precis utanför mitt fönster... Det låter...mycket... de kan komma att hålla på hela natten... typ till 04.00....
Största nackdelen med att bo så nära hållplatsen. Spårvagnarna låter inte så mycket... men vad det än är de håller på med nu, så låter det.
Jag e inte bitter.
Lite god sömn efter en sån här dag skulle man ju inte tacka nej till
får se hur det blir med det.
Hade det bara varit ett konstant ljud, fine...
Men oregelbundna smällar... nja... mindre kul. då kan man inte vänja sig.
nåväl
Godnatt