Det där om smarta telefoner
Efter en helg i helsingborg är jag tillbaka i Götet...
Inte mycket mer att säga om det mer än att människor är intressanta!
Satt jämte en tjej i samma ålder på bussen på väg upp hit igen. Hon växlade aktivitet mellan Iphonen, tidning och jordnötsätande. Ungefär så hela tiden. Själv satt jag mestadels av tiden och läste en bok som jag lånat med mig av mor och far. Ken Follets Svärdet och spiran. bok på över 1000 sidor, en riktig mastodontbok. men den börjar bra och har verkligen väckt mitt intresse. Slängt mig igenom en 100 sidor ungefär. men när jag efter 2 timmar kände att jag inte orkade läsa mer så la jag boken ifrån mig och satt mest och tittade rakt fram. Kände att läget att få fundera och bara vara med mig själv kunde inte bli bättre. Ingen dator eller TV så ber om min uppmärksamhet. Utan bara jag.
Då mitt i allt knackar tjejen bredvid mig på axeln. Hon erbjuder mig sin skvallertidning med frasen "Du ser inte ut att ha något att göra".
Det är otroligt snällt av henne att erbjuda mig en sådan sak. Tjejen är en otroligt bra medmänniska. MEN, vad säger detta om vår samtid. Konstant måste man vara i rörelse. Konstant måste man sysselsätta sig. Uppdatera sig. Hur många människor tar sig idag tiden att bara vara. Att bara sitta och fundera. Väntar man på bussen/spårvagnen så tar man idag upp sin telefon för att spela, smsa, facebooka... you name it. Människor kan idag inte bara vänta. Är människor så rädda för sig själva idag att de tvingar sig att fly in i andra saker hela tiden. Kan människan idag inte vila?
Men å andra sidan, hur bra är jag på en skala.
jag sitter ju trotsallt här just nu, skriver ett blogginlägg och hoppas på att jag ska komma upp i ca 10 läsare. Jag loggar in på facebook det första jag gör när jag startar datorn, och är sedan kvar inloggad tills jag stänger av datorn det sista jag gör innan jag går och lägger mig. Visst är jag precis som alla andra. Bara det att jag ännu inte har en telefon som gör att jag kan göra så överallt!
Julia och jag skakade idag hand. Vi är båda ännu utan den fantastiska smart-phonen. Vi lever fortfarande ett liv med telefoner som har knappar, utan wordfued, draw something, instagram, facebok, twitter.... Vi skakade idag hand på att den dagen vi skaffar oss sånna telefoner och vi blir de människorna som sitter och glömmer bort hur man umgås, då ska vi nita den andra riktigt hårt. vi vill inte bli den personen. och blir vi det, så ska den andre hjälpa oss att påminna oss om hur vi har blivit.
I onsdags hade jag inflyttningsfika. (Detta är ingen anklagelse mot någon, bara en pik...) Av 10 gäster satt 7 personer med sina smarta telefoner. Telefoner som är så smarta att man nu kan umgås utan att titta på varandra. Folk satt och tittade ner i sina telefoner mest hela tiden. Spelade spel med någon annan i rummet, men fortfarande bara mellan de två. Kanske inte något som folk reflekterat över, men genom detta beteende så utesluter man människor. Jag kommer önska högljutt i fortsättningen att man under stunder i min lägenhet INTE sitter och leker med sin telefon. Utan umgås med varnadra. Pratar, skrattar och ser på varandra. Ni kanske har glömt det, men jag är en människa som tittar på folk. och som ser folk. och jag ser er! låt mig även se era ögon, inte era telefoner....
Ojoj, detta blev långt. Det var verkligen inte tänkt när jag började skriva...
Nu ska jag sova!
Godnatt!
Inte mycket mer att säga om det mer än att människor är intressanta!
Satt jämte en tjej i samma ålder på bussen på väg upp hit igen. Hon växlade aktivitet mellan Iphonen, tidning och jordnötsätande. Ungefär så hela tiden. Själv satt jag mestadels av tiden och läste en bok som jag lånat med mig av mor och far. Ken Follets Svärdet och spiran. bok på över 1000 sidor, en riktig mastodontbok. men den börjar bra och har verkligen väckt mitt intresse. Slängt mig igenom en 100 sidor ungefär. men när jag efter 2 timmar kände att jag inte orkade läsa mer så la jag boken ifrån mig och satt mest och tittade rakt fram. Kände att läget att få fundera och bara vara med mig själv kunde inte bli bättre. Ingen dator eller TV så ber om min uppmärksamhet. Utan bara jag.
Då mitt i allt knackar tjejen bredvid mig på axeln. Hon erbjuder mig sin skvallertidning med frasen "Du ser inte ut att ha något att göra".
Det är otroligt snällt av henne att erbjuda mig en sådan sak. Tjejen är en otroligt bra medmänniska. MEN, vad säger detta om vår samtid. Konstant måste man vara i rörelse. Konstant måste man sysselsätta sig. Uppdatera sig. Hur många människor tar sig idag tiden att bara vara. Att bara sitta och fundera. Väntar man på bussen/spårvagnen så tar man idag upp sin telefon för att spela, smsa, facebooka... you name it. Människor kan idag inte bara vänta. Är människor så rädda för sig själva idag att de tvingar sig att fly in i andra saker hela tiden. Kan människan idag inte vila?
Men å andra sidan, hur bra är jag på en skala.
jag sitter ju trotsallt här just nu, skriver ett blogginlägg och hoppas på att jag ska komma upp i ca 10 läsare. Jag loggar in på facebook det första jag gör när jag startar datorn, och är sedan kvar inloggad tills jag stänger av datorn det sista jag gör innan jag går och lägger mig. Visst är jag precis som alla andra. Bara det att jag ännu inte har en telefon som gör att jag kan göra så överallt!
Julia och jag skakade idag hand. Vi är båda ännu utan den fantastiska smart-phonen. Vi lever fortfarande ett liv med telefoner som har knappar, utan wordfued, draw something, instagram, facebok, twitter.... Vi skakade idag hand på att den dagen vi skaffar oss sånna telefoner och vi blir de människorna som sitter och glömmer bort hur man umgås, då ska vi nita den andra riktigt hårt. vi vill inte bli den personen. och blir vi det, så ska den andre hjälpa oss att påminna oss om hur vi har blivit.
I onsdags hade jag inflyttningsfika. (Detta är ingen anklagelse mot någon, bara en pik...) Av 10 gäster satt 7 personer med sina smarta telefoner. Telefoner som är så smarta att man nu kan umgås utan att titta på varandra. Folk satt och tittade ner i sina telefoner mest hela tiden. Spelade spel med någon annan i rummet, men fortfarande bara mellan de två. Kanske inte något som folk reflekterat över, men genom detta beteende så utesluter man människor. Jag kommer önska högljutt i fortsättningen att man under stunder i min lägenhet INTE sitter och leker med sin telefon. Utan umgås med varnadra. Pratar, skrattar och ser på varandra. Ni kanske har glömt det, men jag är en människa som tittar på folk. och som ser folk. och jag ser er! låt mig även se era ögon, inte era telefoner....
Ojoj, detta blev långt. Det var verkligen inte tänkt när jag började skriva...
Nu ska jag sova!
Godnatt!
Kommentarer
Postat av: Frida
Åh Sofia, vad du förmedlar det här bra! Jag har också samtalat med Julia om detta bland annat, och med rätt många andra därefter. Det fashinerar och skrämmer mig hur människor blir (social? osocial?) via tekniken, och inte minst smartphones. Dock sitter jag ju också själv med iphone, internet och typ hela köret... Det är som att samhället gör det så sjukt NÖDVÄNDIGT och OEMOTSTÅNDLIGT att inte skaffa, ah en smartphone t.ex., och det stör mig!! Och det stör mig att jag också är sjukt NÖJD med inköpet!! man glömmer typ sina egentliga intressen dessutom, och det STÖR MIG också. (skulle kunna skriva om/diskutera detta i evigheter, men borde gå till tvättstugan och tvätta istället. bra att sånt här lyfts fram i alla fall, så man sprider perspektiv!!). peace!
Postat av: julia
Amen!
Trackback
