Det där med Gud

Var på gudstjänst för första gången på väldigt länge i söndags. Varför har det dröjt så länge? Vi har haft spexrep på söndagsförmiddagar. Därför. Var även på lovsångsmässa i onsdags. Och då var det något som slog mig. Något som jag vet Kent predikade om för några år sedan...
"vad gör ni här, ut med er, ni behövs där ute"
Han menade inte att församlingen skulle lämna kyrkan i bokstavlig mening. Han sa också att det är otroligt viktigt med påfyllnad och gemenskapen. Men det är den tiden jag haft nu ett tag. Jag har varit "där ute". Men det menar jag inte att jag vandrat längs med gatorna i Göteborg och predikat och bankat bibeln i huvudet på folk. Men jag har varit där. Jag har funnits där, och haft Gud med mig.
För grejen är den att Gud inte varit så tydlig för mig på otroligt länge, som under den tiden nu när jag inte varit regelbunden kyrkobesökare. Vet inte om det är bra eller dåligt. Men det kan också betyda att jag lagt allt för stor vikt vid själva kyrkobesöket att jag glömt innehållet, och nu när jag fått leva det så blev det så mycket tydligare för mig.
För ni som tror att man inte kan snacka Gud med andra än andra kristna. Ack så fel ni har.
Ni som är rädda för att folk ska skratta när ni berättar om er tro, stå på er. Det kan vara jobbigt, men ni har samtidigt ofta planterat ett frö och folk vill veta mer. Det är just skratten som kan vara vägen till fantastiska samtal. Just det där "onormala" gör att folk blir nyfikna på vad det är som gör att man valt att gå den vägen. Så när skratten lagt sig kommer de ofta tillbaka.

Jag har så många gånger under den här perioden snackat om Gud. Jag pratar mer om Gud med icketroende människor än vad jag gör med andra troende. Jag får visa på Gud genom mig själv. Genom att visa att jag är precis som vilken människa som hellst, men ändå inte.
Jag vet inte ritkigt vad det är jag försöker säga. Kanske att jag just nu är på mission utan att riktigt veta om det. Kanske att jag omedvetet missionerar för människor som inte vet om att jag missionerar för dem. Kanske handlar jag i smyg. Gud är bra mystisk.
Men därför vill jag nu säga till alla som känner sig berörda...
"Vad gör ni här inne, det är där ute ni behövs!!"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0