Ibland skämms jag som kristen...
Jag blir rädd, och jag skämms.
Jag skämms som kristen när jag får höra hur folk har blivit behandlade av andra kristna. och jag kan förstå att många människor har en konstig bild av kristna om de bara får möta de människorna.
Jag fick idag höra en historia om en högstadielärare som misstänker en elev för att vara homosexuell, kallar in denne till sitt kontor innan maten och lägger handen på dennes huvud och ber att den onda ande som besitter henne ska lämna henne och att hon ska återfå normal sexualitet. Läraren fortsätter sedan att be att alla lärare på skolan ska hitta Gud och listar upp dem på tavlan som inte tror på honom.
Hur ska denna eleven kunna ha ett normalt förhållningssätt till kristna. Blir dömd för att vara homosexuell och besatt av ond ande, inget av det var rätt. Personen är inte homosexuell, och so what om det skulle vara så.
Tack och lov fick läraren sparken. Men ändå så är elevens bild av kristna fastetsad i huvudet. såklart, om det var mitt första intryck skulle jag bli livrädd och fly åt andra hållet.
Jag tror på mission, jag tror på handpåläggning, jag tror på profetior, bilder och tungotal. Men jag tror verkligen inte att bästa sättet att berätta om Gud är att tvinga bort onda andar ur 15 åringar, eller fördömma homosexualltiten. Och jag tror att när man kommer till eventuella första förbönstillfället och man vill be i tungor, då kan man göra det tyst innombords. Bönen blir lika verklig där som om det sagts högt. Genom tvång får man ingenting. Jag tror att man bästa får, genom att ge, ge kärlek, omtanke och öppenhet. Och jag hoppas verkligen att det är så jag lever någorlunda.
Åhh.. jag vet inte vad jag vill säga med detta... Men jag tror jag vill säga att ibland får kristenheten skylla sig själv över den bild som "dom andra" har av oss. För det är sällan något som folk kommit på själva. Det är ofta något de råkat ut för själva. Och det får vi väl kämpa för att ändra. Visa på Jesus genom oss själva, utan tvång, utan dömmande och utan trångsynthet. accepterande och öppna är något vi ska vara.
kanske har jag nu sagt något som jag inte kommer begripa imorgon. Men jag blir bara upprörd över hur folk ibland agerar. Så, nu har jag avreagerat mig. Tack
Jag skämms som kristen när jag får höra hur folk har blivit behandlade av andra kristna. och jag kan förstå att många människor har en konstig bild av kristna om de bara får möta de människorna.
Jag fick idag höra en historia om en högstadielärare som misstänker en elev för att vara homosexuell, kallar in denne till sitt kontor innan maten och lägger handen på dennes huvud och ber att den onda ande som besitter henne ska lämna henne och att hon ska återfå normal sexualitet. Läraren fortsätter sedan att be att alla lärare på skolan ska hitta Gud och listar upp dem på tavlan som inte tror på honom.
Hur ska denna eleven kunna ha ett normalt förhållningssätt till kristna. Blir dömd för att vara homosexuell och besatt av ond ande, inget av det var rätt. Personen är inte homosexuell, och so what om det skulle vara så.
Tack och lov fick läraren sparken. Men ändå så är elevens bild av kristna fastetsad i huvudet. såklart, om det var mitt första intryck skulle jag bli livrädd och fly åt andra hållet.
Jag tror på mission, jag tror på handpåläggning, jag tror på profetior, bilder och tungotal. Men jag tror verkligen inte att bästa sättet att berätta om Gud är att tvinga bort onda andar ur 15 åringar, eller fördömma homosexualltiten. Och jag tror att när man kommer till eventuella första förbönstillfället och man vill be i tungor, då kan man göra det tyst innombords. Bönen blir lika verklig där som om det sagts högt. Genom tvång får man ingenting. Jag tror att man bästa får, genom att ge, ge kärlek, omtanke och öppenhet. Och jag hoppas verkligen att det är så jag lever någorlunda.
Åhh.. jag vet inte vad jag vill säga med detta... Men jag tror jag vill säga att ibland får kristenheten skylla sig själv över den bild som "dom andra" har av oss. För det är sällan något som folk kommit på själva. Det är ofta något de råkat ut för själva. Och det får vi väl kämpa för att ändra. Visa på Jesus genom oss själva, utan tvång, utan dömmande och utan trångsynthet. accepterande och öppna är något vi ska vara.
kanske har jag nu sagt något som jag inte kommer begripa imorgon. Men jag blir bara upprörd över hur folk ibland agerar. Så, nu har jag avreagerat mig. Tack
Kommentarer
Trackback
