S

Jag är en sån människa som tänker att jag skulle ingripa om jag såg något som inte var rätt.
Försöka stoppa slagsmål och annat sånnt. Men är det civilkurage eller ren dumhet.

Idag fick jag uppleva vilken människa jag egentligen är och hur jag hanterar sitvationer.
För jag var rädd. Om jag hade gått in hade risken att jag fick en smäll varit otroligt hög. Nu delades det som tur var inte ut några smällar, men de låg i luften. Och orden var inte vackra någonstanns. De var rent ut sagt vidriga, att människor verkligen kan kategorisera andra på det sättet. Fruktansvärt.
När källan bakom allt hade gått efter att cafépersonalen bett honom att lugna sig och gå därifrån frågade de genast hur de utsatta mådde och om de skulle hålla uppe kontakten med polisen. Jag satt nått bord ifrån och hörde inte svaret men bestämde mig ändå för att stanna ifall polisen kom för att eventuellt vittna.
Är det civilkurage?
Eller borde jag bett denna tvåmeters man att lugna sig?
Borde jag personligen frågat hu de andra mådde efteråt?
Polisen kom inte och de gick efter ett tag, då borde ju det betyda att jag också kunde gå. men ska jag ringa och rapportera vad som hände?
Ahh...
Civilkurage - skylldigheter - hur ska man agera...
tror ändå jag gjorde det bästa genom att i alla fall finnas som evetuellt vittne.
Men ja, rädslan för att själv bli utsatt är skrämmande. Men jag tror att om slagen hade delats ut - då hoppas jag innerligt att jag hade vågat göra något. Jag hoppas det...

Fruktansvärd upplevelse var det i alla fall.
Aldrig någonsin varit med om liknande...