Stunder som är värda att minnas

Det är något med vissa stunder som bara inte går att beskriva med ord.
Idag var en sån stund. Sittade på ett café med ett gäng fina människor och bara låta tårarna falla. Tårar som föll utan någon egentlig anledning. Det var bara något som var tvunget att komma ut, och ut kom det. Trötthet, stress, sorg... tror att allt kom ut i de tårarna.

Föreställningen är över. Det är slut. Vi har på ett sätt gjort slut med Glenn (som Isabell så vackert beskrev det) Vi ska fortsätta vara vänner, men det kommer aldrig bli samma sak igen. Istället ska vi börja blicka frammåt mot vad framtiden har att erbjuda. Spexet fortsätter, vår nya teatergrupp tar sin början, flytten till Kviberg kommer bara närmre och närmre och det lutar åt Göteborg under hela sommaren.

Dagen må ha bjudit på skitväder rent ut sagt. Men på något sätt har jag funnit lite ro. Det finns hopp. Det finns vänner. Och själen har börjat att andas igen. Stressen börjar försvinna allt mer. Tack och lov. Snart ska jag ha en helg hemma i Helsingborg. När är inte bestämt ännu. Men innom en ganska snar framtid i alla fall.

Den här kvällen ska avslutas med lugn och ro. Jag ska inte göra något med ikväll. Imorgon ska jag börja packa. Det kan vara dags nu.
Men det är morgondagens handlingar.
Nu lägger vi fokus på Nuet.
Vila

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0