S

Föreställning idag
Och det gick så bra. Det gick så galet bra!
Jag var så taggad. Jag var så peppad och oh vad jag längtade.
Idag var dagen då allt arbete skulle få resultat.
Taggad frukost med tårar från Magdalena efter present.
Sminkning. Lite kaos med sjukdom
sen var den insläpp... publiken på plats. Ljuset gick ner, Kristin gick in och satte sig på sin plats. Ljuset på scen gick upp och jag gör entre. Sen var vi igång.
Inga missöden.
allt klaffade. allt!
Det var underbart!
Stående ovationer - glädje i hela kroppen. Det var inte bara vi som gillade den. Skolan gillade också den!
sen gick jag av scenen, och började gråta. grät sen konstant i typ 20 min. lite jobbigt. men så blandade känslor. Lyckat framträde, späningen släppte, insikt i att det var sista gången vi jobbade som grupp. Glädje och sorg på samma gång.

Så tack! Tack!
Tack Sara, Caroline, Kristin, Linnea, Nasra, Daryanne, Anna, Viktor, Christoffer och Sharham! Det var en ära att få jobba med er!
Och TACK Magdalena som stod ut med oss, som trodde på oss, som peppade oss, som fanns där för oss! Tack! Tusen tack! Utan dig hade vi inte varit någonting! Magdalena! Dagens hjälte!

Efter den här dagen med alla känslor ville jag sen inte vara ensam. med rädslan över att bryta ihop helt. Hängde en sväng med Martin och Oscar, Annie och Frida innan middagen. Sen snackade jag med Elias efter. Så skönt att inte vara själv. Först nu som jag vågar mig på egentid efter urladdningen. och jag borde verkligen sova nu.
Men hur? Hur gör man när kroppen spritter och jag bara vill hoppa, skutta och njuta av varje sekund som e kvar på den här plats. Imorgon är det en vecka kvar. Det gör ont i själen att tänka på det.
men tack! Tack för allt det ni ger mig!


Mena och Sive (eller Sofia och Sara)