S

Det har inte blivit skrivit här sedan februari förra året. Tystnaden har inte inneburit att jag inte tänkt, inte levt och att det inte hänt något. Tvärt om. Det har hänt mycket. Otroligt mycket. I världen, privat och i mitt huvud. Och det är väl det som varit grejen. Så mycket som hänt att det inte funnits möjlighet att sortera tankarna och få ner dem i skrift. Och det har nog varit bra. Men samtidigt synd. Bra, för att jag hade nog mest snurrat in mig sjäv i mig Själv. Men synd, för kanske hade någon tråd blivit utredd... 

Det har varit politik, terror, flyktingar, EU-migranter, skolskjutningar och döda barn. Var ska man börja. Ibland är kanske internettystnaden det bästa alternativet. Om man inte har något vettigt att säga. 

Privat är det en Peter som hänt. En man som dök upp i livet och som gör mig lycklig. han e lugn, trygg, otroligt snygg och väldigt rolig! Jag e så kär i honom. 

Kanske börjar livet fyllas i här igen. Kanske. Eller så kommer livet ta mig på en annan bana. Vem vet. inte jag, jag försöker bara hänga med i svängarna! 

Kram!