Ännu en saknad
Insåg vid skrivandet av förra inlägget att Hjälmared inte är allt jag saknar.
Jag saknar mina folkhögskole år. Två år som fått betyda otroligt mycket för mig.
och eftersom gårdagens inlägg fick handla om Hjälmared, så är det inte mer än rätt att dagens får representera Sundsgården.
För minnena från året på Sundsgården är många de med!
Jag saknar mina folkhögskole år. Två år som fått betyda otroligt mycket för mig.
och eftersom gårdagens inlägg fick handla om Hjälmared, så är det inte mer än rätt att dagens får representera Sundsgården.
För minnena från året på Sundsgården är många de med!
- Där fanns en blå boll som sysselsatte mig och Chocho i timmar
- i väntan på bussen var det fridans till Eyes on fire i Sundvik
- återkommande drömmar om hur jag tog livet av Oscar
- Peyman gör svanhoppet på scen - inför publik
- Andrea sätter sig på en hamster och är överlycklig (mimad hamster, ej en riktigt)
- 90'tals disco i Pimpen inför varje spelning
- uttrycket VÄP blev användbart (var är Peyman)
- en lång, kall och otroligt lärorik och rolig resa till Hemavan gjordes
- Sången Put a banana in your ear sjöngs i matsalen efter ett förlorat vad
- Upptäckten att Emanuel och Oscar lyssnar på James Blunt när de riggade ljus roade mig i några timmar
- Clara gav mig en sten för människans litenhet
- Chocho och jag egoboostade otroligt när vi byggde scenografi
- Bowling med Bea, Chocho och Roy "The master".... som kom sist
- Jonas och jag triggar varandra under ljusriggningen
- Frida vinner tävlingen om vem som är mest manlig
- Magnus slänger ur sig opassande komentarer
- Tims blick när han får reda på vad uttrycket "blommor och bin" betyder
- Jag födde barn en 35 gånger på scen ungefär... sista gången fick barnet ett namn. Emil
Listan kan göras så otroligt mycket längre. Det finns så mycket från detta fantastiska år!
Sundgården 2009/2010
Teater på turné
Rättvis!!