Får jag lov att vara öppet kristen?

Detta är ett inlägg som berättar lite hur jag tänker idag. Tanken slog mig för nån timme sedan, och jag e redo att dela den. Här kommer utdrag ut två låtar av U2, läs dem. 
 
I believe in the kingdom come
Then all the colors will bleed into one

Bleed into one
Well yes I'm still running

You broke the bonds and  you
Loosed the chains
Carried the cross
Of my shame
Of my  shame
You know I believed it

U2 - I still haven't found what i'm looking for
 
I was born to sing for you
I didn't have a choice but to lift you up
And  sing whatever song you wanted me to
I give you back my voice
From the  womb my first cry, it was a joyful noise,

Only love, only love can leave  such a mark
But only love, only love can heal such a scar

U2 - Magnificent
 
Det finns de som säger att U2 är hobbykristna eller att lovsånger är något som bara töntiga kristna lyssnar på. Här har ni en av U2's mest kända låtar där texten verkligen är en hyllning till Jesus. Ett av världens största band lovsjunger Jesus med uppsträcka händer på scen, men det är ingen som säger något om det. Men säger jag att jag ska sjunga lovsång en söndag i kyrkan, då tusan e jag lite konstig, över-religös, fundamentalist, och gammalmodig. Skulle jag dessutom - ve och fasa - stå upp med upplyfta händer och stängda ögon och lovsjunga Jesus. Då e jag galen, läskig och överdriven.
Bono får även lov att sjunga om att Gud gav honom meningen att sjunga. Det är Guds gåva och uppgift för honom. Men skulle jag påstå något sådant. Att Gud har gett mig en mening med livet, en uppgift eller gåva, då tusan höjs det röster om att det minsann är en väg jag valt alldeles själv och att jag väljer livsväg helt på egen hand. Kan inte jag bara få vara lika glad att Gud har brytt sig om mig. Att det är av kärlek han har gett mig en gåva, en uppgift, något som jag kommer må bra av och göra bra. Kan jag inte bara få tro det, och frimodigt få uttrycka det, utan att vara rädd att någon kommer och trycker ner mig, kallar mig gammalmodig och lever på 1600-talet.

Åh, det här med tro är både min glädje i livet, men också något som frambringar så mycket irritation. För jag är inte accepterad att ha min tro ibland utan att kallas tråkig, lurad, hjärntvättad eller korkad. Därför är jag så tacksam att jag får ha en arbetsplats som kyrkan, där jag fritt får ha min tro, att jag kan vara där på fritiden, lovsjunga, prata om Guds plan, be, fundera eller bara vila i tron.
Jag vet inte vad jag vill säga egentligen, men jag tror det är att om Bono får lov att lovsjunga Gud inför fler tusen människor, låt mig för göra det i mitt liv också, ni behöver faktiskt inte kritisera mig. Bara säga det.
 
Carried the cross of my shame, You know i believed it!

Kommentarer
Postat av: Markus

Bra!

2013-07-18 @ 23:05:51
Postat av: Sara

Bra skrivet Sofia!

2013-07-19 @ 18:30:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0