S

Detta är ett inlägg som berättar lite hur jag tänker idag. Tanken slog mig för nån timme sedan, och jag e redo att dela den. Här kommer utdrag ut två låtar av U2, läs dem. 

 

I believe in the kingdom come
Then all the colors will bleed into one
Bleed into one
Well yes I'm still running

You broke the bonds and  you
Loosed the chains
Carried the cross
Of my shame
Of my  shame
You know I believed it

U2 - I still haven't found what i'm looking for

 

U2 - Magnificent

 

Det finns de som säger att U2 är hobbykristna eller att lovsånger är något som bara töntiga kristna lyssnar på. Här har ni en av U2's mest kända låtar där texten verkligen är en hyllning till Jesus. Ett av världens största band lovsjunger Jesus med uppsträcka händer på scen, men det är ingen som säger något om det. Men säger jag att jag ska sjunga lovsång en söndag i kyrkan, då tusan e jag lite konstig, över-religös, fundamentalist, och gammalmodig. Skulle jag dessutom - ve och fasa - stå upp med upplyfta händer och stängda ögon och lovsjunga Jesus. Då e jag galen, läskig och överdriven.

Bono får även lov att sjunga om att Gud gav honom meningen att sjunga. Det är Guds gåva och uppgift för honom. Men skulle jag påstå något sådant. Att Gud har gett mig en mening med livet, en uppgift eller gåva, då tusan höjs det röster om att det minsann är en väg jag valt alldeles själv och att jag väljer livsväg helt på egen hand. Kan inte jag bara få vara lika glad att Gud har brytt sig om mig. Att det är av kärlek han har gett mig en gåva, en uppgift, något som jag kommer må bra av och göra bra. Kan jag inte bara få tro det, och frimodigt få uttrycka det, utan att vara rädd att någon kommer och trycker ner mig, kallar mig gammalmodig och lever på 1600-talet.

Åh, det här med tro är både min glädje i livet, men också något som frambringar så mycket irritation. För jag är inte accepterad att ha min tro ibland utan att kallas tråkig, lurad, hjärntvättad eller korkad. Därför är jag så tacksam att jag får ha en arbetsplats som kyrkan, där jag fritt får ha min tro, att jag kan vara där på fritiden, lovsjunga, prata om Guds plan, be, fundera eller bara vila i tron.

Jag vet inte vad jag vill säga egentligen, men jag tror det är att om Bono får lov att lovsjunga Gud inför fler tusen människor, låt mig för göra det i mitt liv också, ni behöver faktiskt inte kritisera mig. Bara säga det.

 

Carried the cross of my shame, You know i believed it!

Jag börjar bli riktigt dålig på det här med att blogga nuförtiden.

Kanske för att jag inte längre vet vad jag ska säga. Eller för att behovet inte längre finns. Jag har kanske annat att göra. Men på något sätt tycker jag ändå om att jag trilla tillbaka hit och bara prata av mig ibland.

Ni är inte många som läser.

typ en eller två. Men ack vad ni gör att jag känner mig viktig. Kanske är det dags för mig att bli en aktiv bloggare. Kanske är det dags att jag åter blir flitig på denna sidan.

Jag ska undersöka det. Kanske kan bygga upp mig en lite läsarkrets. mina egna små "fans" eller followers.

Mitt liv kanske inte är det roligaste, men det är ett liv, det är mitt liv och jag tycker om det.

kanske kan ni lära er någonting av mig ni med.

Man vet ju aldrig.

 

Tack för att ni finns.

Vi kanske ses snart igen!