S

Det är två dagar kvar av detta år. Detta år som bjudit mig på så många prövningar. Ett otroligt påfrestande år på så många sätt och vis. Men något som det här året har lärt mig är att jag klarar av motgångar, om än med hjälp av vänner och bekanta, så klarar jag det. Men nä, jag kan inte påstå att 2013 var mitt år direkt.

 

Nyår firades tillsammans med Markus, Alexandra och Mattias hemma i min lägenhet i Göteborg. En väldigt enkel och mysig nyårsafton som jag uppskattade väldigt mycket. Men ledigheten var kortvarig och redan dagen efter var det bara att fortsätta skriva på C-uppsatsen. Den lämnades in några dagar senare och efter opponeringen kom resultatet. U. Inte godkänd, en bra uppsats men det saknades ett teoribit tyckte min examinator. Jag respekterade det och visste det nästan. Men direkt efter började nästa kurs, Konst- och bildvetenskap. Nu parallellt med denna kursen skulle jag alltså försöka få min uppsats godkänd.

 

Där någonstans brast det totalt för mig. Det gick inte. Jag klarade inte av mer. Jag förstod inte föreläsningar, förstod inte böcker jag läste, grät konstant, fick ångestattacker och började tänka väldigt mörka tankar. Tankar som skrämde mig. Det hela resulterade i ett besök på psykakuten och vård på psykavdelningen på östrasjukhuset i en vecka. Depression var diagnosen. Det blev antidepressiva mediciner och psykologsamtal.

mitt i allt detta hade jag Markus. Han som räddade mig. Han var min stöttepelare, den som hjälpte mig och tog hand om mig. Han var ljuspunkten i mitt liv då.

 

Teatergruppen Apparaten drog igång igen. Nu skulle vi påbörja vårt nya projekt. något inspirerat av TV-spelet Silent hill 2. vi började improvisera och testa vad som skulle kunna hända. vi ville ge inspiration till Isabel som skulle skriva. Det var tungt och jobbigt, och ibland var det inte det enklaste att ta sig till repetitionerna, framförallt inte de dagar då jag mådde extra dåligt.

Men tyvärr är vårterminen något suddig i mitt minne. Förmodligen för att jag var sjuk och väldigt dålig under hela terminen. Jag minns repetitioner, föreläsningar och ganska mycket härligt häng med vänner. Förutom Markus så var min vän och nyblivna bror Christoffer till otroligt stor hjälp. Han gav mig också stöd som jag är otroligt tacksam för. Egentligen alla mina vänner. Om ni bara kunde begripa hur tacksam jag är för allt det stödet ni har gett mig.

 

Sen kom sommaren. Även denna sommaren skulle Markus iväg och jobba i Norge, och jag ner till skåne för att jobba i kyrkan med konfirmationsläger och som vaktmästare. Det var en skön sommar. Jag bestämde mig även iår för att faktiskt åka och hälsa på Markus i Norge, något som jag inte hunnit med sommaren innan. Så dit for jag en helg. Mitt första besök i Norge. Och det var så mysigt att vara där. få se hur han bodde, vart han jobbade och bara besöka vårt grannland. Det var så fint. Och under ett av Markus besök i Sverige så var vi tillsammans med mor och far och några till och kollade på Robbie Williams på Ullevi. Så himla roligt att vara på konsert typ en gång om året.

 

Efter sommaren pratade jag och Markus om att göra något liknande det vi gjorde i fjol. Men tiden sprang ifrån oss och vi hann inte. Och vår höst började skakigt. Men vi klarade av det. Denna hösten hade jag bestämt mig för att inte plugga mer än en kvällskurs. Jag behövde en paus ifrån pluggandet. Jag skulle börja söka jobb istället. Dessutom drog en gruppterapi i KBT igång. Nu skulle jag ta tag i allt och börja må bra på riktigt.

 

I Apparaten var det dags för genomläsning av manuset. Det nya manuset som Isabel jobbat med över sommaren då vi hade uppehåll. Det var något helt annat än vad vi först trodde, och jag var till en början otroligt skeptiskt. Jag tyckte inte om manuset och visste inte hur jag skulle förhålla mig till det. länge gick jag och grubblade på om jag verkligen ville vara med i det projektet. Men bestämde mig till slut för att faktiskt vara med och ge det en chans. och ja, jag har ändrat åsikt om pjäsen. Älskar den ännu inte helt, men det är bättre än vad jag först trodde.

 

Gick länge arbetslös där min enda syssla var en kvällskurs i danska som jag inte tyckte så mycket om. Jag sökte jobb, men inget hände. Men så en dag ringde pappa. Han hade pratat med en kvinna på en begravning som jobbade i Göteborg och hon hade sagt att de behövde vikarier och det ganska så genast. Jag tog och ringde henne och kort senare så hade jag fått en långtids vik på en förskola. Äntligen skulle jag få lite lön. Lite egna pengar.

nu måste väl ändå allt vara bra. mitt psyke började stabilisera sig, äntligen. Men då kom nästa smäll. Markus och jag avslutade vårt förhållande. Vi hade för olika framtidsplaner och drömmar och kanske var det mer än vänskaplig kärlek ändå. Det var ett uppbrott som smärtade mig, en framtidsdröm som gick i kras, men jag vet också att det var för det bästa. Allt gjordes i kärlek, och det var inget hat, ingen ilska, bara sorgen att förlora någon som stått en nära. Men sen e han faktiskt inte förlorad. Han är min bästa vän och vi har umgåtts efter detta. Nu inte som pojk och flickvän utan som vänner, och det går minst lika bra.

 

Som om inte detta vore nog så hann jag även med ytterligare ett sjukhusbesök iår. I november lyckades jag med konsten att få hjärnhinneinflammation. En huvudvärk från en annan värld anföll mig plötsligt och efter besök på akuten med CT-röntgen, blodprover, ryggmärsvätskeprov och andra grundläggande undersökning var det bara att bli inlagd och antibiotika direkt in i blodet. Några dagar där blev det innan huvudvärken gav med sig och provresultaten visade att det var en "snäll" inflammation jag dragit på mig. Mor och far kom upp och tog hand om mig en helg och det var väldigt mysigt.

 

Men nu har vi firat jul, hemma hos mamma och pappa och vi hade tomte för första gången på många år. Skönt att äntligen ha lite barn att fira med. Fredrik och Marina var här med Lowa och Lejo. Så det var bra.

 

Så vad har det hä¨r året lärt mig? Jo, att trots en depression, avslutat förhållande och en hjärnhinneinflammation så har jag överlevt. Jag har människor i min närhet som stöttar mig. Jag fick jobb och är väldigt uppskattad, Jag har en teatergrupp som hjälper mig att tänka på något annat och att glömma alla bekymmer.

Men nu önskar jag mig ett år där jag bara får leva i någon sorts frid. Jag vill bara kunna leva och slappna av. Det skulle vara så otroligt skönt.

 

gott nytt år på er!

Varma hälsningar en Glad och Pigg Sofia