Solen värmde min hud

Det blev nån timme i solen i alla fall.
Tills jag kände att jag inte pallade mer. Då gick jag in igen. Jag vill kunna lapa sol som alla andra, men det är så jobbigt att bli så varm. Det är så jobbigt. Skuggan kan vara minst lika skön vill jag lova! Måste hitta nån nice skuggig plats.

hemma fick jag besök av tre getingar på ungefär 6 minuter.
Den första flög väldigt mål medveten raktfram, rakt in i min lägenhet mot min ytterdörr för att där sätta sig på min vägg och filosofera. han fick tyvärr dö.
Den andra flög in och fick panik och ville flyga ut igen, men valde då fel fönster... och fick mer och mer panik. Honom hjälpte jag snällt ut.
Den tredje flög in utan att ha något egentligt mål. Han visste inte vad han ville och vart han skulle ta vägen. Efter en stund lyckades jag övertala honom att vägen att välja var den genom det öppna fönstret.
sen stängde jag det fönstret...

Lite senare fick jag besök igen. Men denna gången ett planerat sådant genom dörren. Mr Oscar Wemmenborn kom och åt lite mat och vi fick prata av oss lite. Längesedan vi umgicks. Han e liksom så bra den pojken. Så det var trevligt att få umgås med honom en sväng! Insåg då att folk är påväg att lämna stan. Lämna stan för sommaren. Ahh..
jag också ju.
Tiden går fort. Det är ca ett år sedan vi lämnade Hjälmared. Ett år sedan. Vad hände med tiden. Vad har vi gjort sen dess? Mycket. Men ändå. Ett år sedan. Hjälmared. två år sedan jag slutade på Sundsgården. TVÅ ÅR SEDAN. Människor som kom in i livet och som betydde mycket. Och många av dem finns kvar.
Tack och lov.
Tiden går fort, men vänskapen finns kvar. Det e viktigt!

Ojoj..
nu blir det flummit
God natt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0