S

Dagen då tårarna föll likt regnet utanför
Idag brast det...
det jag väntat på i några dagar.
Stressen tog sig uttryck i tårar.
Satt på teaterrep och planerade hur reptiderna från nu och in i Juli kommer komma att se ut.
Då gick det inte mer. Att vara uppbokad till Mitten på Juli gjorde ont i hela själen och hjärtat skrek efter luft. Så då brast det, och jag tror att de andra i gruppen fattade hur jag mådde på riktigt, även om jag försökt förklara det över en tid...
Min roll i föreställningen kommer bli mycket mindre, och jag kommer inte behöva vara med på samtliga rep.
Det är tråkigt i sig, men ett beslut som jag kommer stå för och fortsätta hålla. Hälsan går föra, oavsett om den är psykisk eller fysisk.
Om mindre än två veckor är uppsatsen inlämnad, så då slipper jag den stressen också
Och det kommer försvinna viss press om en vecka!
Då kanske jag kan börja andas lite. Hoppas på det i alla fall!...

Alltid trott att jag är stresstålig, men tydligen är jag inte övermänsklig, kan inte ha för mycket i luften samtidigt.