S

Det spelar som så ingen roll hur gammal man är egentligen.

Jag hängde i kyrkan ikväll med 95-97'or. Ja, visst är de små, och jag är äldre. Men ta mig tusan att man kan ha trevligt ändå. Jag trivdes ganska bra ikväll och kan prata ledigt och bara vara. Det är kul. det är så lätt att man fastnar vid åldersspärrar och fokuserar så mycket på den där siffran. Men varför?

Tänk om vi började fastna vi längd...

 

Hur banalt är inte det.

Man ska väl umgås med människor för att man tycker om dem och inte för att de har rätt ålder, hårfärg, längd, skostorlek, vikt, sexuallitet eller storlek på tänderna.

Men det är ju inte sant. Vi har fördommar mot folk. Det behöver inte handla om olika kulturer. Det kan handla om kristna, fotbollsfolk, politiker, poeter, unga mödrar, homosexuella, modeller, Teaterfolk, studenter, rikemansbarn, arbetarklassen.. m.m. Listan kan ju göras mycket längre.

Och på samma sätt placerar vi in folk i fack. Framförallt i unga åldrar. I ålders fack.

Då är det coolt att ha en kompis som är två år äldre, man kan aldrig tänka sig ha en pojkvän som är yngre än en själv, och allt i ålder under en är barnsligt och allt över en är häftigt.

Frågan är hur sant detta är?

 

Det handlar väl ändå om en individuell mognad.

En kille som är ett år yngre än mig kan vara mycket mer mogen än en kille som är tre år äldre. Och vill jag fortsätta kolla på tecknat för att jag tycker att det är kul, VEM ska då få säga till mig att jag är för stor för det. Ska man inte få vara så gammal som man känner sig?

Det är ju något som äldre alltid drar till mig. 

Men borde inte det gälla barn och ungdommar också? 

Jag vill ibland fortfarande vara barn. Jag är medveten om att jag inte kan vara barn på heltid, jag börjar trots allt närma mig vuxen ålder och har en lägenhet som måste skötas och räkningar och studier m.m. Men ibland, låt mig vara barn. Låt mig sen den där töntiga tecknade filmen på TV, låt mig leka (Jag ÄLSKAR att leka), låt mig stundvis få vara barn. Och det är väl inget konstigt att vara tillsammans med en man som är 10 år äldre än mig. So? Vi lär av varandra och är på en nivå som känns bra och vi tycker om varandra.

Fastna inte i ålder.

 

Idag hade jag jättekul tillsammans med 14, 15 och 16 åringar, och det är inget jag tänker skämmas över eller smyga med. De är fantastiska människor och jag kan skratta med dem, prata med dem och förstå dem. Det är fint. Nåde den som försöker hindra mig från att vara vän med dem!

 

inte meningen att predika. Är nog lite trött och började tänka, då trillade detta ner i text. Tänka sig. Vet knappt vad det står...

Sov gott mina vänner

Ni är fina!