Faschination över ett band

Det är något med detta fantatiska band som konstant faschinerar mig och som konstant väcker min nyfikenhet.
Inte nog med att jag tycker att deras musik är helt fantastisk, det är också hela historien kring dem. Uppkomsten, utvecklingen, problemen, personerna och deras strävan.
Ett band som hållit ihop sedan 1976 efter en lapp i skolan.

Den unga trummisen som startade bandet som 16åring. Första repet hölls i hans kök
Gittaristen som kom med sin bror - som hade byggt sin egna gittar (brorsan hoppas snart av)
Skolans coola engelsman som var gjort för att spela i ett rockband...Men han kunde inte spela bas...
Och så han den högljudda typen som inte kunde något egentligen, men han hade utstålning och kunde skriva texter


Edge, Bono, Larry, Adam


Larry, Bono, Edge, Adam

Idag gick det en dokumentär på Svt om inspelningen av deras femte album Actung Baby
Ett album som höll på att bli bandets slut. Ironiskt nog spelades den in i Berlin precis i samband med murens fall och öppnandet av europa. Och inom bandet byggde de egna murar och började jobba var och en för sig. Glädjen var försvunnen, storhetsvansinnet fanns där och framförallt okunskapen av hur man haterade framgång och motgång. Och tänk vad en låt har fått betyda mycket. Att man kan jamma fram tanken bakom 'One' och genom det åter hitta känslan till vad man vill med allt och vad man håller på med. Att faktiskt skriva en låt om splittringen i bandet och på så vis hitta glädjen i musiken igen.
Det är nog verkligen ingen slump att just 'One' har fått så mycket uppmärksamhet.
Att 'One' har tre olika musikvideos
Att det var 'One' man gjorde långt senare med MJ Blige (även om den versionen är värdelös)
Att 'One' blev namnet på organisationen som Bono startade

Samma låt har även fått finnas med i mitt liv. Det var en översättning av denna låt som jag sökte in till Sundsgården med, och kom in.
U2 har funnits i mitt liv på riktigt i ungefär 8 år nu och jag hittar fortfarande nya låtar, nya textrade som berör, oavsett om de är 3 år gamla, eller 30 år gamla. Det var längesedan jag hade en riktig U2-period. Men den kan vara här nu!!! :)

Se dokumentären här


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0