S

Tänk som livet kan förändras fort.
Igår älskade jag det. Igår var livet ett pradis.

Idag sitter jag och gråter.
Gråter över att tentan som ska bestå av minst 6 A-4sidor just nu består av en halv.
Gråter över att jag inte vet vad mer jag ska skriva. Över att jag just nu känner mig dum i huvudet (även om jag vet att alla andra bara kommer säga till mig att "du kan mer än du tror", "kämpa på, du kommer klara det")
Men vad spelar det för roll om alla andra tror det men inte jag...
Det e ju jag som ska skriva tentan.
Och just nu tror jag inte på mig själv
Mina vänner e fortfarande helt underbara.
Men tentan suger så himla hårt. Det e inte kul att plugga längre.
Jag vill inte mer. Men jag måste vara student för att få flytta till studentlägenhet
Så det e väl lika bra att lida sig igenom den här terminen.
Historia är inte så kul längre...
skola är inte kul längre
vad ska man med kunskap till när man ändå vill jobba med nått kreativt?

ungefär där är jag rent mentalt just nu...
Och tårarna envisas med att fortsätta komma...