lite stress, lite trötthet och en hel del hemlängtan

är på sådär konstigt humör idag. Jag är liksom glad för jag har haft en jättebra dag med både spex-rep och biobesök med Ylva och vän.
Och kvällen igår var också den fantastisk. Bra konsert i Smyrnakyrka och frmaförallt härligt häng efteråt. Men det är också här stressen kommer in. stressen över att ha värdelösa förbindelser hem på kvällar. sista bussen går typ 10 i 12... ganska länge ändå kanske. Men att behöva gå ifrån en ställe med människor man trivs skitbra med bara för att man annars inte kommer hem (om man inte åker taxi -lär vara dyrt) suger sjukt hårt altså. Och att få höra att de hade jättetrevligt i en timme efter det att jag gått, är både glädjande och fruktansvärt jobbigt. Jag ville vara med. Jag vill inte missa. Det hade varit sin sak om det var för att jag inte orkade längre, var trött eller hade en massa att göra. Men att det beror enbart på kollektivtrafiken gör ont.
Vill inte missa grejer. Vill verkligen inte det, och vill verkligen inte missa umgänge...

Samtidigt så är jag också fruktansvärt trött. Trött just för att jag ständigt jagar umgänge. Jag slappnar inte av när jag är ensam. Jag tycker det är så fruktansvärt svårt att vara ensam. Detta är en egenskap jag lider av och som jag måste utmana - vilket jag verkligen gör genom att bo där jag bor. Och anledningen till att jag inte slappnar av är för att jag nästan hela tiden tänker "har folk roligt någonstanns nu, utan att jag kan vara med"....och det är jättedumt, jag vet. men det är sanningen...

Sen vill jag nog hem till skåne också. Hem till mor och far, syster och djur. släkt och vänner. Jag har inte sett familjen på snart två månader och det är otroligt påfrestande det också. jag tycker ju om min familj och jag behöver er. Och framförallt när jag vet att jag snart ska få åka till Helsingborg, då blir hemlängtan större. Då är det inom räckhåll och jag börjar räkna ner. Om fem dagar åker jag ner...
fredag 11.45 går tåget.

Förlåt för ett märkligt inlägg... jag mår bara lite speciellt idag och är lite känslosam.
Så om du ser mig i veckan
snälla, ge mig en kram
...
jag kan behöva det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0