S

Hängde på livskraft-syd idag. Eller ja, i alla fall från klockan 7 gjorde jag det.
trevligt. Skönt med lovsång och Gud liksom.
Men det bästa var ändå kvällens hemresa.
Bussen kom och en person före mig kliver på. hon ska till Höganäs med sitt Jojokort (namnet på busskorten i skåne - för ovetande) men hon saknade några kronor på det för att det skulle gå.
Då är chaffisen snäll. Han börjar försöka manipulera masiknen så att de räknar från en zoon närmre, vilket bara är hållplatsen efter liksom. Det tar lite tid och minutrarna springer iväg. Men tillsist så går det och människan kan åka med bussen. Jag blev så glad. Det gjorde honom ingenting att han blev nån minut sen. han ville istället hjälpa en kund. Jättebra tänkte jag...    fram till vi kom till GA-torg. På andra sidan ser jag min nästa buss. Jag hoppar av och springer... över hela toget, förbi kyrkan. Nästan framme. Då... blinkar den bussen ut och kör iväg. Jag lovar att den som körde bussen såg mig, men bestämde sig för att inte vara lika snäll som den andra chaffören var. (men, å andra sidan, om bussen från Sundsgården kommit iväg när den skulle, hade jag hunnit med bussen i stan...)
Men tänk vad lite snällhet kan göra.
Istället vandrade jag ner till Stationen i väntan på nästa buss (30 min senare.. min nya grej asså)
Där var det värsta olykan.
Blåljusen blinkade överallt till brandbilar, polisbilar och ambulanser. Totalkrock mellan taxi och personbil. Så jag hade något att titta på undertiden jag väntade.

Fin dag
imon blire fika med Johanna och Jossan, och sen en avslutande kväll på Sundsgården igen.
Livet är ganska bra ändå!