S

Sankta Lucia
den 13 december varje år kommer hon med sitt följe. Hon med ljus i håret som sprider glädje och hopp till mänskligheten. En martyr som dog på 300 talet.

Jag gillar högtiden. Jag har varit aktiv i luciatåg sedan 1999... jag har seriöst varit med i luciatåg i 12 år. Men inte iår. Iår ville jag inte. och nu, när jag sitter hemma och tittar på luciatåg via internet så saknar jag det. Jag vill sjunga julsångerna igen. Jag vill nog framförallt sjunga i kör igen. Jag skulle vilja ha Josefin och Johanna här nu, så att vi kunde sjunga tillsammans. Vi låter bra tillsammans.
Jag tror inte det handlar om att jag vill gå med i en kör så här och nu, jag vill nog mest bara sjunga tillsammans med människor. Jag vill leva i stämmornas värld igen. Känna sammklangen och bara njuta av musikens under. Utan press och krav, utan sjunga av glädje och för att det är roligt.
Jag tror det är det som har varit mitt problem de senaste åren, och framförallt problemet med lucia
jag har inte varit med för att jag vill, utan för att jag måste.
glädjen dog lite då.
kan det vara så att det här året väckte min längtan efter att få sjunga igen
Nu kan jag börja sjunga av längtan och glädje istället för att jag måste.
nästa år kanske jag kan gå i ett luciatåg utan ett gäng teckenspråksmänniskor som vill öva mitt i teaterrepetitionerna, eller för att jag "måste vara med för att det ska låta bra"
Nästa år kanske Lucia blir något som jag ser fram emot.
Jag hoppas verkligen detta!