En dag idag
Livet är lite märkligt ibland.
Jag har varit glad idag. Det är så mycket som kan glädja mig utan att jag riktigt förstår varför.
Promenerade till kyrkan. Hade fin musik i öronen, solen går sakta ner och det är sådär lagom kallt ute, ingen regn och ingen blåst. Mådde mest allmänt bra. Går förbi en fotbollsplan där ett gäng småkillar spelar fotboll. Glädjen i kroppen stiger verkligen. Tänk att man i ung ålder kan få samlas en kväll och spontant lira lite fotboll på en nyanlagd och ny renoverad fotbollsplan. Jag hoppas att killarna fortsätter att lira. Och det va så gött... för de körde med ett snyggt språk. De peppade varandra. Uppmuntrade varandra. En kille missade ett skott och alla sa att det va bra ändå. Hur glad blir man inte då.
Okej, låter som om jag stod och tittade på dem hur länge som hellst, men gick faktiskt bara förbi utan att stanna. Men det gjorde mig glad.
I kyrkan blev jag bara så glad över att kyrkan finns och att man kan trivas så bra där. Pratade med Kenneth, Gunn, Mats, Margaretha och några ungdomar. Men det är så fint att veta att den äldre generationen vill veta hur jag mår, vad jag har för mig. De tycker det är synd att jag inte kommer så ofta. Och är glad att jag kommer när jag faktiskt är hemma. Hur fin församling har jag inte. Och träffat ungdommarna där. Så härliga! De har planer och Gud är med i de planerna! Gött att höra!
Sen går man hem och lyssnar på fantastisk musik igen. Denna gången fick Bono skråla i mitt öra. Jag vet att jag säger det ofta. Men U2 är fantastiska. Bono har en röst som berör, roar och peppar mig. Ja, man kan beröra och roa samtidigt. Jag älskar tillexempel hur han flippar ut i slutet av One Tree Hill. När man hör sånnt så blir man bara glad och önskar lite att man kunde göra så själv. Att man kunde släppa på sådana hämningar. Att man vågade släppa loss lite.
Snart får jag åka tillbaka till Hjälmared. Jag saknar det. Varit därifrån i en vecka nu och vill tillbaka. Nu har vi varit ifrån varandra så det räcker. Nu ska vi njuta av tiden vi har kvar. Det är ganska mycket tid, jag vet. men det går ju så förbannat fort. Det har redan gått en tredjedel... och fick veta att det bara är 8 veckor till jul. Jag menar käretid. Det är inte helt ok. Ska börja packa nu igen...
Men först ska HIF vinna SM-guld. Imorgon slår vi Kalmar och Jag hoppas av hela mitt hjärta att Mjällby slår MFF. Då är SM-guldet vårt. Och oj, vad Oscar ska få höra det! Och om det skulle vara så att HIF faktiskt inte vinner. Då tänker jag undvika Oscar ett tag. För jag vet hur dryg han kommer vara. För jag kommer vara så dryg mot honom om HIF vinner. JObbigt läge där asså.
Nu har jag skrivit en hel roman och jag klandrar er inte om ni inte pallade läsa allt. Hade bara en massa funderingar i huvudet. Har inte ens nån rolig bild som jag känner att jag kan slänga upp som representerar hur jag mår idag.
Men... Ja.
Hjälmared på måndag. Längtar och saknar!
See you!
Jag har varit glad idag. Det är så mycket som kan glädja mig utan att jag riktigt förstår varför.
Promenerade till kyrkan. Hade fin musik i öronen, solen går sakta ner och det är sådär lagom kallt ute, ingen regn och ingen blåst. Mådde mest allmänt bra. Går förbi en fotbollsplan där ett gäng småkillar spelar fotboll. Glädjen i kroppen stiger verkligen. Tänk att man i ung ålder kan få samlas en kväll och spontant lira lite fotboll på en nyanlagd och ny renoverad fotbollsplan. Jag hoppas att killarna fortsätter att lira. Och det va så gött... för de körde med ett snyggt språk. De peppade varandra. Uppmuntrade varandra. En kille missade ett skott och alla sa att det va bra ändå. Hur glad blir man inte då.
Okej, låter som om jag stod och tittade på dem hur länge som hellst, men gick faktiskt bara förbi utan att stanna. Men det gjorde mig glad.
I kyrkan blev jag bara så glad över att kyrkan finns och att man kan trivas så bra där. Pratade med Kenneth, Gunn, Mats, Margaretha och några ungdomar. Men det är så fint att veta att den äldre generationen vill veta hur jag mår, vad jag har för mig. De tycker det är synd att jag inte kommer så ofta. Och är glad att jag kommer när jag faktiskt är hemma. Hur fin församling har jag inte. Och träffat ungdommarna där. Så härliga! De har planer och Gud är med i de planerna! Gött att höra!
Sen går man hem och lyssnar på fantastisk musik igen. Denna gången fick Bono skråla i mitt öra. Jag vet att jag säger det ofta. Men U2 är fantastiska. Bono har en röst som berör, roar och peppar mig. Ja, man kan beröra och roa samtidigt. Jag älskar tillexempel hur han flippar ut i slutet av One Tree Hill. När man hör sånnt så blir man bara glad och önskar lite att man kunde göra så själv. Att man kunde släppa på sådana hämningar. Att man vågade släppa loss lite.
Snart får jag åka tillbaka till Hjälmared. Jag saknar det. Varit därifrån i en vecka nu och vill tillbaka. Nu har vi varit ifrån varandra så det räcker. Nu ska vi njuta av tiden vi har kvar. Det är ganska mycket tid, jag vet. men det går ju så förbannat fort. Det har redan gått en tredjedel... och fick veta att det bara är 8 veckor till jul. Jag menar käretid. Det är inte helt ok. Ska börja packa nu igen...
Men först ska HIF vinna SM-guld. Imorgon slår vi Kalmar och Jag hoppas av hela mitt hjärta att Mjällby slår MFF. Då är SM-guldet vårt. Och oj, vad Oscar ska få höra det! Och om det skulle vara så att HIF faktiskt inte vinner. Då tänker jag undvika Oscar ett tag. För jag vet hur dryg han kommer vara. För jag kommer vara så dryg mot honom om HIF vinner. JObbigt läge där asså.
Nu har jag skrivit en hel roman och jag klandrar er inte om ni inte pallade läsa allt. Hade bara en massa funderingar i huvudet. Har inte ens nån rolig bild som jag känner att jag kan slänga upp som representerar hur jag mår idag.
Men... Ja.
Hjälmared på måndag. Längtar och saknar!
See you!
Kommentarer
Trackback
