S

Idag var det uppspel för Antons andra teatergrupp.
Vi var ett gäng på nio pers som var där och hejade på honom! Bra pjäs. Spännande tanke.
Sen myste vi tillsammans allihopa. Sa dessutom hejdå till Pam som ska hem till Åland för ett tag framöver. Även om hon kommer tillbaka så blev det känslosamt. I alla fall från min sida. Och plötsligt så satt jag där och grät. Den där spärren mot tårarna som jag byggt upp under några år har rasat. Nu gråter jag lite varstanns.
Men men, någon ska vara den som gråter. Jag kan ta den rollen, det e lugnt.
Men Pam
Min Pammie!
Du kommer vara saknad. Något så otroligt!
But you know what...
She'll be back!



Saknar dig redan!!!