S

Är det fel?
Är det fel att ibland blicka bakåt.
Att minnas tider av glädje, skratt, varma blickar och fantastiska människor. Att titta på Frotté showen från i våras och njuta. Skratta högt åt saker. Man kan skratta åt saker som inte ses på scen, för man vet vad som händer under förberdelserna, eller vad som hände bakom scen.
Man tittar på de människorna och då kändes det som om det skulle vara för alltid. Även om man var otroligt medveten om att slutet närmade sig snabbar än någonsin, så var det så naturligt.
Det va så självklart att varje dag se de människorna. att varje dag få le mot dem, ge dem en kram, skämta med dem, vara allvarliga tillsammans. Det var liksom så självklart när man var i den tiden. Även om vi visste att det skulle ta slut.
Så är det egentligen konstigt att man ibland lever i det förflutna. Det som var så verkligt en gång. Är det konstigt att man ibland vill tillbaka. Inte för att man har det sämre nu, man kanske rent ut av har det ännu bättre och mår mycket bättre nu, men det är inte samma sak som då. Det kan inte bli samma sak, för det är en annan sak. Det kan aldrig bli samma sak.
Och nu är jag i samma sitts som för ett år sedan. Det är verklighet det jag lever i nu. En verklighet som är påväg att ta slut. Jag kan inte tänka mig hur det kommer vara när det här är slut. Hur det kommer vara att inte gå ner på frukosten och se samma människor. Hur det kommer vara att inte ha fantastiska vänner bara i dörren bredvid. Att alltid veta att där finns saker att göra.
Jag vill inte tänka på den dagen som kommer. Därför tänker jag bakåt. För det som hänt, kan ingen ta ifrån mig. Framtiden är oviss och gör ont och ger mig tårar.

Jag lever ännu med teaterklassen 09/10
Jag lever nu med Hjälmared 10/11. Om man bara kunde kombinera. Om man bara kunde välja vilken tid man skulle leva i.
Om allt bara kunde vara lite längre.
Om det bara inte gjorde så ont.