S

Vissa dagar hamnar fokus helt enkelt på Gud, och ja, det är så härligt!
Gud är ganska jobbig, för han envisas med att inte ge mig ett övertydligt tecken på framtiden, ingen eldskrift, inga brinnande buskar eller självklara uppenbarelser. Utan nej. I smyg handlar han. Jag står fortfarande som ett fån.
Men på något sätt blir han ändå tydlig i livet ibland.

Att man får en ny lärare med värsta coola mustaschen som pratar om paulus och hans brev. Att man får läsa Jakobs brev och inse att bibeln är hård, men ändå tydlig om hur livet bör vara. Och att man äntligen faktiskt börjar fatta vad "en tro utan gärningar är en död tro" innebär.
Att få skratta med fantastiska människor och spela en omgång plump på lunchrasten.
Att få ha faste-tid i kapellet med lovsång och bön och be för människor, för världen och för varandra. Och att efter stunden i kapellet få promenera till Anitas och se hur viktor färgar både hår och skägg blont. Läskigt blont. Att sedan spela en omgång gurka och inte förlora!
Att sedan gå till Oasen i skolan för att vara med på Lokes bönegrupp och prata om dop, katolskakyrkan, församlingar och livet. och att sedan efteråt få prata om tanzania, framtiden, barn och bröllop med Loke (låter som en framtidsplan för oss där, men så är inte fallet) Och sen låta kvällen avslutas med fotbollssnack med Tomas innan man går in på rummet och äter upp det sista i en chipspåse.

Där är Gud på något sätt. Så närvarande i allt. Även om han fortfarande är otydlig, så blev han på något sätt tydlig idag. Och det är en dag då jag önskar att jag hade världens mest peppande bibelord. Men det har jag inte. Jag kan ibland fortfarande vänta på att bibeln ska tala till mig och ge mig världens kick. Det har inte kommit än. men jag tänker att om jag ber om det, och har lite tålamod så kommer det snart ge med sig. (sen kanske det underlättar om jag faktiskt läste bibeln lite oftare)

Nu ska jag sova. Och hoppas på en lika peppande dag imorgon.
God natt!