en sten föll...
Det blev en sån där dag.
Jag höll min predikan idag. Jag har idag predikat för första gången i mitt liv, och det gick bra. Det gick väldigt bra och jag är otroligt nöjd. och framförallt så kan jag nu njuta tilll fullo av tiden som lilgge framför oss, jag har inget som tynger, jag har inget som förstör mina tankar. Jag har bara tiden på hjälmared kvar.
Jag har en resa till Italien, en vårfest, ett elevspex, En teaterförseställning och den där sista dagen då man säger hej så länge.
Idag var den sista öppen scen. Det var en fantastisk kväll. Många fantastiska nummer. Vår egna biblare Erik bjöd på en strålande show med sitt fantastiska ljud, musik, rap. Brilljant måste jag säga. Det var diktläsning av Jonas i Ylva och Zackes ära. och Zacke och Simon bjöd på sång om året, och om Anitas. det var fint.
Det är idag 45 dagar kvar. 45 dagar. Där emellan hinner vi åka på påsklov också. så där försvinner 9 dagar. 36 dagar kvar tillsammans. 36...
Det gör ganska ont. Ändå.
ändå är jag idag glad. inte glad för att vi ska sluta, inte glad för att vi inte längre kommer umgås och se varandra varje dag. utan glad för att vi har fått någonting som ingen annan kan ta ifrån oss. Vi har fått ett år här på hjälmared, vi har fått en vänskap till människor som vi aldrig trodde vi skulle få träffa. För vissa gav året även kärlek, medan vissa nöjde sig med vänskap, andra kanske ännu inte vet hur mycket det här året kommer ge dem. Och när jag skriver det här så käns det som om det är något som ännu inte borde skrivas. just för att det är 45 dagar kvar till den dagen kommer då tårarna ska rinna. ändå känner jag just nu en sån frid, att jag inte kan låta bli att nämna det.
Det här året har givit mig mer än vad jag kunnat drömma.
Går det att jämnföra med Sundsgården?
Nej. Det är två olika saker. Sundsgården gav min andra otroliga saker som jag kommer bära med mig resten av livet.
Året här går altså mot sitt slut, och än är där så många saker som jag fortfarande skulle vilja göra som ännu inte är gjorda. Vissa av dem kanske till och med börjar ta form ikväll. vet dock inte hur det kommer att te sig.
men lite ska det minsan fixas.
Idag är jag glad. Idag är jag glad!
Idag hittade jag det som länge varit förlorat!!!
Jag höll min predikan idag. Jag har idag predikat för första gången i mitt liv, och det gick bra. Det gick väldigt bra och jag är otroligt nöjd. och framförallt så kan jag nu njuta tilll fullo av tiden som lilgge framför oss, jag har inget som tynger, jag har inget som förstör mina tankar. Jag har bara tiden på hjälmared kvar.
Jag har en resa till Italien, en vårfest, ett elevspex, En teaterförseställning och den där sista dagen då man säger hej så länge.
Idag var den sista öppen scen. Det var en fantastisk kväll. Många fantastiska nummer. Vår egna biblare Erik bjöd på en strålande show med sitt fantastiska ljud, musik, rap. Brilljant måste jag säga. Det var diktläsning av Jonas i Ylva och Zackes ära. och Zacke och Simon bjöd på sång om året, och om Anitas. det var fint.
Det är idag 45 dagar kvar. 45 dagar. Där emellan hinner vi åka på påsklov också. så där försvinner 9 dagar. 36 dagar kvar tillsammans. 36...
Det gör ganska ont. Ändå.
ändå är jag idag glad. inte glad för att vi ska sluta, inte glad för att vi inte längre kommer umgås och se varandra varje dag. utan glad för att vi har fått någonting som ingen annan kan ta ifrån oss. Vi har fått ett år här på hjälmared, vi har fått en vänskap till människor som vi aldrig trodde vi skulle få träffa. För vissa gav året även kärlek, medan vissa nöjde sig med vänskap, andra kanske ännu inte vet hur mycket det här året kommer ge dem. Och när jag skriver det här så käns det som om det är något som ännu inte borde skrivas. just för att det är 45 dagar kvar till den dagen kommer då tårarna ska rinna. ändå känner jag just nu en sån frid, att jag inte kan låta bli att nämna det.
Det här året har givit mig mer än vad jag kunnat drömma.
Går det att jämnföra med Sundsgården?
Nej. Det är två olika saker. Sundsgården gav min andra otroliga saker som jag kommer bära med mig resten av livet.
Året här går altså mot sitt slut, och än är där så många saker som jag fortfarande skulle vilja göra som ännu inte är gjorda. Vissa av dem kanske till och med börjar ta form ikväll. vet dock inte hur det kommer att te sig.
men lite ska det minsan fixas.
Idag är jag glad. Idag är jag glad!
Idag hittade jag det som länge varit förlorat!!!
Kommentarer
Trackback
